Anna Wahlgrens Sova hela natten del II

Så, hur gör man då för att få sitt barn att sova hela natten - lätt som en plätt!

1. Först bestämmer man sig. Som mamma och pappa bestämmer man sig för att bli förälder, att nu är det vi som bestämmer hur vi skall fungera som en familj. Som dina föräldrar vet vi vad som är bäst för dig - och det är att sova. Vi älskar dig och därför låter vi dig sova.

2. Sen surfar man nätet, det finns en uppsjö av tips och trix för att få sina barn att sova; får de tillräckligt med mat, är de trygga, har de ont i magen, 5-minuters metoden, sova hela natten-kuren - ja det finns något för alla smaker. För oavsett hur mycket jag än säger att AW:s Sova hela natten verkligen fungerar (och nej jag är inte sponsrad bara utvilad) så kommer det inte fungera för dig om inte DU tror på det. Så du får själv välja det som passar dig och ditt barn.

För oss var femminutersmetoden inget alternativ. Denna metod går ut på att barnet skriker i fem minuter, sen går man in och tröstar, skriker fem minuter osv. tills det somnar. Eftersom Ruth egentligen inte har skrikit så mycket sen hon föddes, kändes det jobbigt att använda oss av ett alternativ där hon nu skulle skrika (förutsatt att hon inte skulle till att somna direkt). Vi har vänner som använt denna metod och det funkade jättebra för dem, så som sagt det finns många olika metoder.

3. Vi bestämde oss för att läsa på mer om Sova hela natten-kuren. Jag surfade på AW:s hemsida, läste alla artiklar och försökte skaffa mig en så objektiv uppfattning som möjligt. Ibland kändes det som att läsa propaganda, stycke efter stycke om barn som nu sover, för inte kan det väl vara så lätt att få sitt barn att somna. Efter att ha pratat med Johanna (se tidigare inlägg) så kände jag att funkar det för henne så kan det funka för mig. GAME ON!!!

4. Vi beställde boken och när den kom så köpte vi (läs jag ;)) överstrykningspennor och små klisterlappar för att komma ihåg viktiga stycken. Jag tog fram ett post-it block och skrev positiva affirmationer till oss själva, varför vi genomför denna kur och roliga små saker bara som kan vara bra att titta upp på om det skulle till att kännas jobbigt.

5. Både jag och David var överens - det här gör vi tillsammans. Vi tror på detta och vi gör detta för vår dotter och vår familj. David läste lika mycket som jag, och när vi väl bestämde oss för att påbörja detta, bestämde vi att jag skulle ta de första nätterna, då man skall vara beredd hela tiden för att befästa det nya mönstret. Eftersom jag inte skulle sovit ändå om David hade varit uppe, var detta det bästa alternativet. David sov på soffan, fick ta Ruth på morgonen och det funkade finfint.

Vi bunkrade upp med gott för mig att äta, fixade med en fåtölj nära hennes rum och eftersom vi har tv-rummet precis bredvid hennes rum, kunde jag titta på deckare hela natten - what's not to like! Det var riktigt mysigt och gjorde det till en positiv händelse, snarare än en jobbig. Klart att hon kommer att skrika, men nu har jag verktygen för att hantera det och jag vet bäst - för jag är hennes förälder.

Sova hela natten-kuren skall inte ses som en metod utan som en process, där man kanske måste förändra längs vägen, men det som räknas till kuren är först fyra nätter som sätter det nya sovmönstret och en uppföljningsvecka där man verkligen skriver det i sten :) Man gör upp ett eget schema, där man utgår från att ett barn (i det här fallet 5 mån) behöver sova ca 15 timmar per dygn. Sen lägger man in mattider och dagsvilor utifrån det. När man har bestämt hur schemat ska se ut, då ska man INTE förändra detta under själva kuren. Märker man att det kan behöva förändras gör man det efter genomförd kur, om det inte visade sig vara helt uppåt väggarna. (Vi hade lagt in en vila för mycket så andra dagen tog vi bort den utan problem)

KUREN
Kuren går ut på att man ser till att barnet sover i sin egen säng, i sitt eget rum. Det skall vara helt mörklagt (nya supergrannarna Marcus och Lenas sopsäckar gjorde susen första natten), svalt i rummet på gränsen till kallt. Sen går man tillsammans in i rummet, där lamporna är tända, sen ser man till att barnet kiknar av skratt - skrattet till go'nattet. Då går barnet och lägger sig med en positiv känsla och det kan vara svårare att börja gråta om man har fullt av skratt i kroppen. Sen lägger man barnet tillrätta, den andra föräldern släcker ner och går ur rummet.

Sen börjar man "buffa" i rumpan. Det känns som att man gör HLR i rumpan :) (En del tycker att detta verkar brutalt, har jag läst, men då har de uppenbarligen aldrig gått med sitt barn på en ojämn grusväg, då kan man börja prata om brutalt ;)) När hon blir lugn, går man ur rummet och använder en ramsa. Vi använder oss av Go'natti med sig sov så gott. Här gäller det att man är bestämd, att man varierar tonfallet utifrån vad man vill förmedla. Det är ramsan som skall vara det som får henne att somna tillslut, man buffar inte ett barn till sömns, det förtar hela processen.

Börjar hon skrika igen, då ramsar jag igen, och märker jag att hon är otröstlig, går jag in, lägger till rätta och buffar henne lugn för att ramsandes gå ur rummet igen. Man pratar absolut inte med barnet. Hela processen handlar om att lära barnet att på natten händer ingenting - absolut ingenting. Börjar man prata med barnet kan det få för sig att nu är det grejer på gång dags att pigga på sig.

Så håller man på hela första natten och även andra om det behövs, men redan andra natten märkte vi stor skillnad och hon sov längre perioder och blev lugnare i sina skrik. Jag tänkte hela tiden; "Vad vill hon säga? Vad skulle hon ropa nu om hon var tre år och kunde använda ord". AW menar att tar man upp barnet är allt arbete förgäves, man kan till och med byta blöjor i sängen i mörkret om det skulle behövas, och för oss funkade det att inte ta upp henne när hon grät.

Men - här gäller det att ha en stöttande partner. David kom och kramade mig, sa att jag gjorde ett bra jobb när jag tappade modet och bara ville gå in och ta upp henne, krama henne och låta henne sova bredvid mig för alltid. Men som vi hade bestämt tidigare, det är för hennes eget bästa hon får sova själv och hela natten. Hade jag varit helt själv vet jag inte om jag hade klarat det, man behöver någon som bekräftar att man gör rätt, för hur mycket man än vet att det är för sitt barns bästa - finns det ingen som tycker om när de är ledsna!

Redan tredje natten somnade Ruth efter åtta minuter och sov i elva timmar utan att vakna eller att behöva mat. Inte utan att man blir troende - beroende på vad man nu vill tro på :)

Nu är det jag som predikar denna metod, för efter två veckor sover Ruth bättre än någonsin och vi med. Jag sa till min BVC sköterska, som aldrig nämnt denna metod men dock 5-minutersmetoden, att har du någon som vill sova så får de gärna ringa mig om de har frågor - jag svarar mer än gärna. MER SÖMN ÅT FOLKET!!!