Ärligt talat?

Tro inte att jag tror att jag är bättre än någon annan, näe jag är lika oärlig som alla andra. Väntar med att skriva något på Facebook tills jag har något riktigt fyndigt att komma med. Lägger bara upp "bra" bilder på mig själv på Instagram. Säger att allt är bra och toppen när det är skit och pest.

Men ibland är det skönt när man pratar med en vän, som säger hur det är. Som säger att de minsann inte heller alltid har städat hemma, inte heller aldrig äter socker i maten, inte heller inte tränar fem dagar i veckan eller inte heller aldrig blir frustrerade på sina barn. Skönt, skönt, skönt - då vågar jag också. Säga som det är. Att jag inte heller är mer än människa.