Sant?

Tiden är den mest rättvist fördelade resursen vi har här på jorden.

Alla har 24 h till sitt förfogande. 

Och livet är tillräckligt långt om vi lever det rätt.

Fast det verkar som en del har 48 timmar

Bokglädje

Jag tycker om att läsa böcker. Hittar jag en riktigt bra - då älskar jag det, kan inte sluta, utan sträck-läser tills   sista sidan är vänd.

En, av många, fördelar med att arbeta på Region Värmland är att Bibliotek Värmland sitter i samma lokaler och därmed har vi tillgång till ett eget bibliotek. Bokstavligen talat.

Ryktet gick om att Lars Keplers nya roman Sandmannen fanns i lokalerna och jag lyckades lägga vantarna på första exemplaret. Jag har läst alla de tidigare och är en riktig kriminalroman-buff så nu skall här läsas.

Ärligt talat?

Tro inte att jag tror att jag är bättre än någon annan, näe jag är lika oärlig som alla andra. Väntar med att skriva något på Facebook tills jag har något riktigt fyndigt att komma med. Lägger bara upp "bra" bilder på mig själv på Instagram. Säger att allt är bra och toppen när det är skit och pest.

Men ibland är det skönt när man pratar med en vän, som säger hur det är. Som säger att de minsann inte heller alltid har städat hemma, inte heller aldrig äter socker i maten, inte heller inte tränar fem dagar i veckan eller inte heller aldrig blir frustrerade på sina barn. Skönt, skönt, skönt - då vågar jag också. Säga som det är. Att jag inte heller är mer än människa.

Överallt och ingenstans

Det är inte lätt att hänga med överallt, finnas på alla platser och göra allt samtidigt - det är omöjligt.

Och numer gäller det ju inte längre bara att hänga med i verkliga livet, man lever ju ett parallellt liv på webben; Facebook, Instagram, Blogger - you name it.

Att vara "mulitasker"som småbarnsförälder är bra verktyg- ett självpåtaget sådant, för visst gör vi många saker som inte har ett måste. Vi måste renovera, vi måste träffa vänner, vi måste rensa trädgården, vi måste ha nya lampor, vi måste, måste, måste.

Suck det är inte lätt att hitta balans, men oftast går det. De gånger man vågar säga nej. För att säga nej är väl det jag är sämst på, men ibland är att säga nej till andra, att säga ja till sig själv. Som Oprah sa så förnuftigt :)

Efter Tjurruset i mitten av september fick jag bihåleinflammation och låg däckad i två veckor. Det är oftast när jag själv blir sjuk som stressen blir som allra mest påtaglig, massa saker som lägger sig på hög och ingen ork att göra någonting. Dåliga samvetet överallt, kryper på från ingenstans.

Som så många andra av mina vänner, med vilka jag har långa, intressanta diskussioner så är det här en typisk tjej-grej. Ett duktig-flicka syndrom där vi tror att vi själva måste vara dem som gör, annars blir inget gjort. Ju snabbare man inser att man inte är oumbärlig, desto lättare blir det att säga nej, för någon annan kan faktiskt utföra samma arbetsuppgifter som jag kan.

Det jag egentligen ville komma till var att det gäller detsamma med sociala medier. Överallt skall man vara med, men för vems skull - inte är det min egen.

Därmed är det inte sagt att jag inte håller koll, men Facebook för mig är numer föga intressant, använder det mest i arbetssyfte. Däremot Instagram är det bästa sättet att följa mina vänner och deras avtryck i vardagen genom bilder - superkul. För egentligen är det ju bilder det roliga, det som känns mer ärligt än en fyndig statusuppdatering på Facebook. Så lite mer bloggande här och mer Instagram. Så får det bli.

Träning

När man har barn är det inte alltid så lätt att komma ifrån för att få tid för träning. Själv vill jag inte göra annat än vara med Ruth fram tills hon går och lägger sig klockan halv åtta och efter det känns gymmet inte så aktuellt.

Under våren har vi varit ett gäng som sprungit utmaningen Run to Midsummer 2012, 40 mil mellan nyår och midsommar. Tyvärr satte en förkylning stopp för sista veckan och med fem mil kvar fick jag kasta in handduken. Dock innebar det att jag sprang 26 mil på 7 veckor så jag är nöjd ändå. 

Men till saken, som komplement till löpningen, finns det roliga appar som hjälper en att träna i hemmet. Nu är nästa mål att göra 100 (riktiga!) armhävningar i följd, springa Tjejmilen i Stockholm på 55' och skala tiden på Tjurruset!

Man måste ha mål, annars blir det lätt soffan ;)

Mustache anyone

Ny app till iPhone

Jag har börjat intressera mig lite mer för min "fån". Eftersom den fotar i HD-kvalitet så är den ett fantastiskt komplement till en lite mer otymplig systemkamera.

En av mina absoluta favoritbloggar A Beautiful Mess, tipsade om appen Picture Show så nu blir det leka av!

60 år and counting...

Idag firade vi Davids mormor och morfar. 60-årig bröllopsdag är en fantastisk och aktningsvärd siffra när det kommer till äktenskap.

Kvällen blev inte sämre av att vi åt på deras underbara servis Mon Amie från Rörstrand och fick hänga lite med kusin Tuva.

Midsommar

Vi firade sedvanlig midsommar vid Bohuskusten, dock något nerskalat mot tidigare år. Med åtta vuxna och fem barn hade vi möjlighet att sitta runt ett bord, äta på riktiga tallrikar och enbart ha en burk sill av varje sort. Det var nytt!

Lugnt och skönt och jätteroligt.

New and improved

Ja, så värst mycket aktivitet har det inte varit här på bloggen. Tiden har inte funnits till men framför allt inte lusten eller orken. Så efter en jobbig vår ska vi (läs jag) ändra på det.

Kärlek till er mina vänner!

Dopbestyr

I helgen var vi på dop i Borås då min brorsdotter Stina officiellt fick sitt namn - Stina Anna Elsa. Jag hade pysslat lite, bakade tårtor, pyntade och grejade. Superkul, vad gör man inte för sin guddotter. Givetvis gav jag lite egengjorda presenter också.