Och numer gäller det ju inte längre bara att hänga med i verkliga livet, man lever ju ett parallellt liv på webben; Facebook, Instagram, Blogger - you name it.
Att vara "mulitasker"som småbarnsförälder är bra verktyg- ett självpåtaget sådant, för visst gör vi många saker som inte har ett måste. Vi måste renovera, vi måste träffa vänner, vi måste rensa trädgården, vi måste ha nya lampor, vi måste, måste, måste.
Suck det är inte lätt att hitta balans, men oftast går det. De gånger man vågar säga nej. För att säga nej är väl det jag är sämst på, men ibland är att säga nej till andra, att säga ja till sig själv. Som Oprah sa så förnuftigt :)
Efter Tjurruset i mitten av september fick jag bihåleinflammation och låg däckad i två veckor. Det är oftast när jag själv blir sjuk som stressen blir som allra mest påtaglig, massa saker som lägger sig på hög och ingen ork att göra någonting. Dåliga samvetet överallt, kryper på från ingenstans.
Som så många andra av mina vänner, med vilka jag har långa, intressanta diskussioner så är det här en typisk tjej-grej. Ett duktig-flicka syndrom där vi tror att vi själva måste vara dem som gör, annars blir inget gjort. Ju snabbare man inser att man inte är oumbärlig, desto lättare blir det att säga nej, för någon annan kan faktiskt utföra samma arbetsuppgifter som jag kan.
Det jag egentligen ville komma till var att det gäller detsamma med sociala medier. Överallt skall man vara med, men för vems skull - inte är det min egen.
Därmed är det inte sagt att jag inte håller koll, men Facebook för mig är numer föga intressant, använder det mest i arbetssyfte. Däremot Instagram är det bästa sättet att följa mina vänner och deras avtryck i vardagen genom bilder - superkul. För egentligen är det ju bilder det roliga, det som känns mer ärligt än en fyndig statusuppdatering på Facebook. Så lite mer bloggande här och mer Instagram. Så får det bli.
Så sant! Härligt att se dig tillbaka här :) Puss och kram
SvaraRadera