Anna Wahlgrens Sova hela natten del I

Vi eftersökte boken Sova hela natten på Facebook och så här nu i efterhand har vi fått många frågor av vänner kring hur det fungerar och OM det fungerar. Därmed tänkte jag sammanfatta de två senaste veckorna och faktiskt tiden innan det för den som är intresserad.

Att inte få sova är en beprövad tortyrmetod och varför det skulle vara mer ok för småbarnsföräldrar att inte få sova än för tortyroffer är för mig svårförståeligt. Det är rent ut sagt skitjobbigt att sova en till två timmar i taget i månader i sträck och för att inte tala om att amma hela nätterna igenom. Självklart går det, det finns inget alternativ, men det tär på en och glädjen över att ha blivit mamma försvann lite i och med den totala utmattning som infann sig.

BVC säger att alla barn behöver olika mycket sömn och det är naturligt att de vaknar ofta, men jag har inte kunnat få någon förklaring till varför det är naturligt att de vaknar hela tiden!

Jag har från början lagt alla känslor i två olika fack, det ena som innehåller det som är jobbigt, det som inte känns helt ok och det andra med den fantastiskt, underbara glädje och oändlig kärlek som jag nu känner inför min dotter. Men jag kände mig uppgiven. Varje eftermiddag började kännas ångestfylld då man inte vet vad kvällen har att erbjuda, sover hon, kommer hon vara vaken, kommer hon vara ledsen, glad - vad, vad, vad?

Allt som oftast somnade hon vid åtta bara för att vakna ca 45 minuter senare och skrika hysteriskt. Vi kunde inte trösta henne i sängen och det enda som hjälpte, vad vi visste då, var att ta upp henne. Efter ett tag kunde vi inte ens söva henne på kvällen utan vi fick lägga oss med henne, jag först och ammade till sömns och sen tog David över och egen tid existerade inte. När morgonen kom var jag ofta helt slut, men det gick på något sätt ändå, det måste det, och Ruth har på dagarna alltid varit på strålande humör så det har ändå varit så mysigt.

Jag har känt mig närvarande, men ändå inte...

Strax innan julen stod för dörren kände vi att det här går inte. Det blir inte bättre och att det skulle rätta till sig av sig själv verkade ju inte hända. Snart sex månader gammal och sover inte ordentligt. Vi ansåg inte att det var att hon var otrygg för hon sov inte bättre med oss bredvid sig utan alla tre sov helt uselt och hon var inte hungrig hon bara ville använda mig som en jättenapp.

När vi var i Norge i oktober, hos Linda och Daniel, berättade de om Sova hela natten. Anna Wahlgren har jag hört talas om innan och sa att "ja hon är ju lite kontorversiell" utan att egetligen veta varför jag sa det. Det är vad andra sagt, det är inte baserat på min egen uppfattning. Vad jag har förstått så är det för att hennes uppfattning är att små barn sover bättre på mage än på rygg, men även det är otroligt individuellt från barn till barn.

I alla fall, min svägerska Hanna sa att hennes kompis Johanna hade testat denna kur (som AW kallar det) på sin dotter, sovandes på rygg, och det hade fungerat perfekt. Jag ringde Johanna, som jag träffade när vi var i Cannes 2009, och frågade henne om hur jag skulle kunna gå tillväga. Jag surfade på AW:s forum och beställde boken och lusläste.

Halva boken handlar om varför barn skall sova, om attityden till självklarhet att på natten sover man, inget annat och helt enkelt handlar om att bygga upp förälderns självförtroende. För det behövs! Du sitter inte med boken i handen när ditt barn sover bra eller om du är utsövd. Du sitter med boken i handen för att du inte vet vad du skall göra härnäst!

Och självförtroendet är kört i botten, man behöver veta att det man gör gör man för att man älskar sitt barn, för att man vet vad som är bäst för sitt barn och att det är jag som är föräldern. Jag tycker personligen att det är fel att tro att mitt barn själv vet hur det är att leva i denna nya värld och att det är mitt barn som bestämmer hur vår familj skall leva. Självklart sätter vi vår dotter och hennes behov främst i alla lägen, men hon behöver sömn och det är det vi ger henne :)

Jag har surfat runt på andra forum, såsom Growing people och Familjeliv, efter tips på hur man kan få sitt barn att sova lite bättre och det är helt otroligt vad folk är snabba på att kritisera varandra och "veta bäst" när det kommer till att vara förälder. Kastar skit på desperata mammor som bara vill ha hjälp och råd - sånt gör mig så förbannad.

En del anser att bebis absolut inte kan sova i eget rum, eller en hel natt för den delen, och att de kommer känna sig övergivna om de inte får sova mellan föräldrarna - enligt mig är detta bluff och båg och är ett sätt för en mamma, eller en pappa för den delen, att känna sig behövd. Man gör sig själv och sitt barn en björntjänst om man gör sig oumbärlig. Hur skall någon annan kunna få vara nära min dotter om det bara är jag som duger?

Det som har visat sig är, att vår dotter sover hela natten, utan att behöva äta (fransmännen säger att barn inte skall äta på natten ens från födseln, då det skadar deras lever) nu är mycket piggare på dagarna, lugn och leker fantastiskt. Hon äter en massa och mår allmänt gött. Vi mår fantastiskt!

Hur gör man då? Fortsättning föjler...